Här kan du läsa reportaget i sin helhet.

Mötet var väldigt intressant och många kloka funderingar och kommentarer kom fram. Idéprogramsgruppen verkar ha insett vikten av en positiv humanism och att varje förbunds mål borde vara att gå ut på den plattform för diskussion som finns och presentera våra idéer. Tidigare har det varit för mycket fokus på vad vi inte tycker och vad vi inte gillar. Enligt mig är det oväsentligt och irrelevant i sammanhanget. Humanism är en cool livåskådning med kloka åsikter som borde kunna tala för sig själv.

Min åsikt är att det är bra att det finns tankar kring ett idéprogram, men ett idéprogram är en så viktig pelare i verksamheten så att det inte är någonting som ska göras förhastat. Det som ska presenteras ska vara bra gjort och det ska innehålla allt det som humanism innebär. Fokus ska ligga på människan, förnuft, rättigheter och skyldigheter och etik och moral.

Mycket av detta ingår i idéprogrammet idag, men stora delar saknar och många fomuleringar lämnar stora frågor till läsaren. Vad tycker vi egentligen om ett sekulärt samhälle när ordet i nästa mening ändras till sekulär stat? Hur ser vi på moralfrågor när det inte är i fokus? Varför ägnar vi inte fokus åt välgörenhetsarbete och humanistiska cermonier när det är en stor del i Humanisternas verksamhet? Bör idéprogram och handlingsprogram vara åtskilt, eller ska vi inte definiera vad som är vad?

Många frågor finns fortfarande kvar efter att ha varit på ett möte som borde ha varit klargörande. Det är mycket positivt att det finns en drivkraft och vilja inom Humanisterna att utveckla idéerna och hålla dessa uppdaterade i den internationella humaniströrelsens framfart, men  ett idéprogram är så pass viktigt att det inte är värt att hetsas fram. Låt det ta den tid det tar till förmån för ett ordentligt arbete!

Det viktigaste argumentet för att skjuta på antagandet av det nya idéprogrammet är att projektgruppens arbete uppenbarligen inte har fungerat. Två av gruppens medlemmar yrkade öppen för att förslaget skulle rivas upp och en sa även att det orginalidéprogrammet var bättre än det nya förslaget. Några fysiska möten har inte gruppen haft och det är inte en bra grund till ett bra idéprogramsförslag.

Istället tycker jag att vi ska ta inspiration från Centerpartiets arbetssätt och genomföra en öppen process under nästa verksamhetsår. Genom exempelvis en öppen wiki skulle alla medlemmar och andra intresserade kunna delta med idéer och funderingar kring Humanisternas idéer. Detta gör att vi kan möta fler än de som kommer på lokalavdelningsmöten och projektgruppen får mer input till det förslag som de sedan kan komma med.

Demokrati är inte fel och i en fråga som denna som ytterst berör medlemmar ska de även få komma till tals. Får de inte möjlighet att göra det är det inte medlemmarnas förslag och ska inte heller presenteras som det. Humanisterna har en unik chans att leva upp till det demokratiska förbund som man är och därför vill jag gärna se en demokratisk, öppen process i framtagandet av idéprogrammet.

Jesuskryssning!

Genom att missionera i skolor har de på några få år lyckats få väldigt mycket medlemmar och därmed också väldigt mycket pengar från staten. Alltså väldigt mycket pengar från dig och mig som nu delvis bekostar en Jesuskryssning. Så säger de i alla fall själva:

Fundamentalism har många ansikten och detta är det som skrämmer mig mest. Värvning av barn, kopplingar till en högerextrem sekt och en övertygad tro utan kritisk tänkande.

Kommer barnen som åker med på denna Jesuskryssning få ett alternativ? Kommer de få reflektera kring organisationen som de åker med och kommer de kunna ifrågasätta sin tro? Jag tvivlar.

Jag antar att denna  Jesuskryssning är öppen för journalister och övriga intresserade. I så fall har Ny Generation chansen att visa vad de går för. Jag åker gärna med.

Lån av pengar är hjälp till självhjälp och det är bistånd som fungerar. Därför är jag mycket stolt och glad över att Unga Humanister Stockholm bidrar!

Idag har vi lånat ut pengar till 38-årige Saddam från Irak. Han äger ett bageri och vill investera i en bakmaskin.

I framtiden hoppas jag att dessa pengar går vidare till andra personer som behöver det och att fler humanister är med och bidrar till en bra sak – i humanismens anda.

Pepp!

Den kritiserade rörelsen

Den 12 januari 2010 gick jag ut i Aftonbladet och kritiserade rörelsen. Detta på grund av att de dagen innan invigde en ny kursgård i Surahammar utanför Västerås. Kursgårdens verksamhet är till för att vara ett utbildningscentrum i Opus Deis lära. Den är även ägd av en stiftelse som står mycket nära Opus Dei. Stiftelsen, Ateneum, har samma namn som det kvinnocenter på Valhallavägen i Stockholm. Det kvinnocenter som jag gick på tjejklubb hos när jag var 10 år.

Med förfäran läser jag på Ateneums hemsida att det fortfarande är tjejklubbar varje fredag mellan 16:30-18:30. Klubben har samma syfte som då: Klubben är en fritidsverksamhet för flickor mellan 9-17 år som stödjer föräldrarna i deras roll som barnens främsta uppfostrare.

På tjejklubben får du göra allt från att baka, åka skridskor, plugga eller bara ha en kompis att prata med. Denna kompis är en tjej på dryga 25 år som är den coolaste tjejen i som finns i din värld. Hon har ett perfekt liv som du också vill ha. Denna klubb är ett möte med en värld utanför familjen där du blir sedd och bekräftad som ung tjej. Du får gratis plugghjälp och det går bättre för dig i skolan. Under varje tillfälle får du fika och då bidrar du självklart med en tiokrona. Det du inte vet är att dina föräldrar får hem en stor räkning.

Ni har jättekul under dessa timmar och du bävar för att de ska ta slut. Kanske blir du någon gång uppmanad att inte missbruka guds namn i form av ett “herregud”, men vad gör det? Ingen annan säger ju så, så varför behöver du göra det?

Efter fikat går alla iväg till det lilla kapell som finns i  byggnaden. Som barn med föräldrar som inte har någon koppling till katolicism eller Opus Dei behöver du självklart inte vara med under andakten, men alla andra är det så det står mellan det och det mycket tråkigare alternativet att vänta utanför. Klart är du en del av gruppen och hänger med in. Du behöver inte säga någonting eller göra någonting och du behöver ju inte tro på något. Efter några veckor blir du uppmanad att läsa en bön, för nu är du ju med i gänget och de andra tjejerna gör ju det alla gånger. Du kan ju den och nu är det din tur. Och det är klart du ställer upp, inte minst för det beröm du får efteråt. Kanske ni även bakar bullar efteråt, som du föreslog. Bara för att du läste bönen så bra.

Har du inte föräldrar med kunskap om manipulativa rörelser kan detta vara början på ett liv med Opus Dei. Många flickor som Opus Dei fångar upp i sitt nät genom ”tjejklubbar” är barn till föräldrar som är medlemmar i sekten och de har ingen möjlighet att få en alternativ tillvaro eller problematisera och kritisera Opus Deis filosofi.

-          Jag tar alltid en kaka mindre när vi fikar.

-          Varför då?

-          För att hedra Jesus. Det borde du också göra.

Opus Deis filosofi grundar sig i att verka för gud. I praktiken innebär detta:

För att efterlikna Jesus Kristus bemödar de sig också om att göra små uppoffringar, särskilt sådana som hjälper till att uppfylla ens plikter eller gör tillvaron behagligare för andra. De också fastar och ger allmosor.

I vardagen innebär det straff. Det kan vara att ta en kaka mindre eller undvika lördagsgodis. Det kan även innebär att bidrag ekonomiskt till Opus Dei eller avstå från en varm dusch på morgonen. En del medlemmar lever i celibat och då kan straff innebära självmisshandel.

Enligt Opus Dei måste du vara myndig för medlemskap, men processen börjar långt innan. Ungdomar och barn är lättare att rekrytera, för de är i en ålder som är öppen för nya saker.

Tjejklubben på Ateneum är öppen för tonåringar. Det är en grupp som är perfekt för Opus Dei. Det är en grupp som vill möta andra tjejer som samtidigt revoltera mot sina föräldrar. I den åldern vill man hitta sin egen väg. Det problemet har Opus Dei en paketlösning på, så varför inte ta den?

Vad hände då efter min debattartikel i Aftonbladet för två år sedan? Tyvärr är svaret, ingenting. (utom en argt kommentrar från Siewert Öholm). Opus Dei fortsätter verka på Surahammar Herrgård och de fortsätter ha klubbläger, reträttdagar och familjedagar på Herrgården. Detta med övervakning av Surahammar kommun, som deltog i invigningen av Herrgården.

Surahammar kommun glömmer bort att de har ett ansvar för dessa tjejer som blir utsatta för Opus Deis manipulation. Våga stå emot, gå inte på invigning och läs på vad det är ni indirekt stödjer genom att inte agera.

Opus Dei är en liten organisation i Sverige, men mer betydelsefull i resten av världen med bas i de katolska länderna i Europa och i USA. I Sverige har de inga universitet, men utbildningar för unga tjejer och killar där de erbjuder boende, mat och utbildning för en billig kostnad. Allt du behöver göra är att acceptera att boendet agerar i Opus Deis anda. Vad är det mot en billig bostad på Östermalm i Stockholm?

Ungdomaktiviteter och rekrytering i Katolska Domkyrkan på Södermalm i Stockholm är stora rekryteringsbaser. Det kommer de att fortsätta med, om vi inte säger ifrån. Surahammar kommun har chansen att säga ifrån och ifrågasätta den verksamhet som sker i kommunen.

Det är inte lätt. Opus Dei är utåt en mycket korrekt organisation. Dess företrädare är vänliga och trevliga. Det var ju så de själva blev bemötta när de kom in i rörelsen, helt omedvetna om vilket spel de spelar.

Opus Dei har lärt mig respektera andras tro. Alla människor får tro på vad de vill så länge de inte påverkar någon annan. Tro är en personlig sak som vi ska vara ödmjuka inför. För mig som humanist är det irrelevant. Det är inte det jag diskuterar. Däremot har alla   barn själv rätt att välja religion utan yttre påverkan. Att detta kan ske i Sverige idag skrämmer mig otroligt. Sverige är ett sekulärt land där varje medborgare har rätt till religionsfrihet och det bör vara statens skyldighet att skydda sina medborgare. Vuxna kan välja själva, men barn kan inte det på samma sätt.

Jag hoppas Surahammar kommun vågar. Jag hoppas att Surahammar kommun vill säga ifrån. Jag stödjer dem.

Som katolskt land var det mycket positivt att Spanien var bland de första länderna att lagstifta för att alla, oavsett sexuell läggning, ska få gifta sig. Detta bakslag är mycket oroväckande för Spaniens utveckling.

Kärlek ska inte förbjudas. Alla människor ska ha rätt att ingår äktenskap med vem de vill, oavsett om det är en man eller en kvinna. Utvecklingen i Spanien oroar mig och med hänvisning till de mänskliga rättigheterna hoppas jag att Partido Popular tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på de protester som har framförts.

Mer läsning: Ottar

Årets folkbildare blev TV-programmet Hjärnkontoret, vilket är helt fenomenalt. Under senare år har jag inte sett programmet, men jag följde det när jag var mindre och satt bänkad framför TV:n varje vecka och tittade på hela programmet, vilket var en ovanlighet. Vetenskap, kritiskt tänkande blandades med humor och nyfikenhet. Intresse för den vetenskapliga väcks och programmet har en förmåga att göra det svåra lätt och roligt.

Välförtjänt nämndes även Skeptikerpodden som fick ett hedersomnämnande. De lyckas med precis samma sak som Hjärnkontoret.

Grattis!

Men jag har även mer humanistrelaterade mål för detta år. Mål som råkade infalla i samband med när andra människor ger nyårslöften.

Under år 2012 vill jag fortsätta vara med och utveckla Unga Humanister  och lägga den organisatioriska grund som alla föreningar behöver. Jag kommer driva på idéprogrammet och vara med och se till att inte bara styrelser och lokalavdelningar fungerar, utan även att vi har idéer och konkreta, lättförstårliga frågor att driva.

Min önskan är även att Unga Humanister ska fokusera på vår fenomenala konfirmationsverksamhet och lokalavdelningar. Unga Humanister är ett grymt förbund, och jag hoppas att vi kan sprida våra idéer till andra likasinnade föreningar.

Och till sist kan jag berätta att jag kommer kandidera till ordförande på vårt årsmöte i vår.

Gott nytt år i humanismens tecken!

Detta är ett bevis på bredden i vår verksamhet och jag stödjer dem helhjärtat!