Men ibland är det dags att gå vidare. Och nu gör jag det.

Jag vill fokusera på det jag älskar – Politik, humanism och liberalism. Denna blogg och dess tema har därför spelat ut sin roll och jag vill gå vidare ett steg. Vad det blir återstår att se.

Materialet finns kvar och jag hoppas att det blir läst.

Självklart hittar ni mig också på Humanistbloggen, Frihetssmedjan samt Twitter!

–

Uppdatering: Nu bloggar jag under eget namn här.

Här finns artikeln!

Jag fick dock en insikt att fundera på under kvällen. En rolig sak med en stor och snabbväxande svensk humaniströrelse är att åsikterna inom rörelsen är olika. En ännu roligare sak är att man diskuterar det.

Jag har tidigare pratat mycket om begreppet en ”positiv humanism” och vikten av att vi måste tala vad vi är för. Vi ska prata om det coola med humanismen som livsåskådning, istället för att hamna i gnällfacket.

Efter Dawkins föreläsning kom det fram en person till mig och var upprörd över detta och frågade hur jag inte kunde vara religionskritiker samtidigt som jag är förbundsordförande för Unga Humanister.

Det är fel. Jag är religionskritiker. Jag är kritiskt till all religion som fenomen.

Jag tror att människan har en förmåga att bestämma över sitt eget liv, istället för att vi ska behöva vända oss till gudar, tomtar, spöken eller andra övernaturliga väsen. Jag vill ta tag i saker själv och jag vill inte att någon annan ska lösa det åt mig. Speciellt ingen gud.

Jag tror på det som det är rationellt att tro på, och enligt mig är det inte rationellt att tro på övernaturliga väsen utan vetenskapliga bevis.

Däremot är jag inte kritisk till religiösa människor.

Och jag tror det är viktigt att betona skillnaden.

Jag tror vår debattartikel är viktig. Inte minst för att vi pratar om det. Lösningen på de problemen som rasism för med sig är har inte jag och jag kan förmodligen inte påverka i en större grad, men med vår debattartikel visar vi vikten på att gå ihop och fokusera på likheter för att dra vårt strå till stacken för att göra skillnad.

Vi samlar därför organisationer från det civila samhället, med vitt skilda röster, till aktiviteter inom ramen för ett initiativ vi kallar One Sweden. Respektfullt samarbete tror vi är nyckeln till social och ekonomisk framgång i vårt sekulära samhälle. Fördomar bryts ner och samförstånd byggs upp. Tillsammans kan vi diskutera samhällsproblem och välfärdens utmaningar då vi delar samma grundvärden; ett öppet, demokratiskt och framgångsrikt Sverige. Ett Sverige där alla har samma rätt och möjlighet att bidra till utvecklingen, oavsett tro, födelseort eller hudfärg.

Jag hoppas att fler följer efter.

Därför har jag tackat ja till att delta i ett samtal inom projektet “Hedningarnas förgård” som är lanserat av det påvliga kulturrådet på uppdrag av påven Benedictux XVI för att stimulera dialog mellan troende och icketroende.

Den 14:e september kommer jag vara på plats i Fryshuset i Stockholm och diskutera med Anders Carlberg, Linnea Jacobsson, Christer Sturmark, Per Wirtén och Fazeela Zaib efter inledning av Kardinal Gianfranco Ravasi och Thomas Hammarberg, f.d. kommissionär för mänskliga rättigheter.

Jag ser mycket fram emot detta, så dialog är viktigt! Filosofiska svar har människan alltid försökt finna lösningen på, och genom att diskutera med personer med olika infallsvinklar breddar det perspektiven.

Här kan du läsa mer om eventet. Under sommaren kommer jag också att skriva mer om detta ämne.

Vänder vi på det kanske det finns barn som senare vill gå med i Svenska kyrkan, men har föräldrar som inte vill det. Lösningen på detta problem är självklar: barnet kan gå med när de är mogen nog att själv ta beslutet. Varför gäller inte det alla barn?

Humanisterna skriver idag på AB debatt om vikten av att alla barn har samma rättigheter. Även Estelle. Jag tycker att det är dags att skilja stat och kyrka även i praktiken och uppmana Svenska Kyrkan att följa samma riktlinjer som andra föreningar gör.

Jag är av åsikten att alla människor får säga vad de vill, eftersom vi har yttrandefrihet. Det har även Helle Klein.

Jag håller förmodligen inte med Helle Klein i mycket, men jag lutar mig tillbaka till de mänskliga rättigheterna som är en av grundpelarna i humanismen. Där ingår yttrandefrihet. Att Domkapitlet tar upp det som enda skäl till avslag är inte bra alls.

Det är ingenting som jag som humanist vill kompromissa med. Helle Klein har yttrandefrihet och den hyllar jag, även om det inte betyder att jag hyllar hennes åsikter.

Unga Humanister har haft kongress och det var jättebra. Ett bra idéprogram antogs och ombuden var mycket aktiva och debatten var lång, vilket bevisar att våra idéer är genomarbetade och seriösa. Det är fantatiskt att se vilket engagemang som lades ner på det!

En ny förbundsstyrelse valdes med mycket kunniga personer med lång erfarenhet av både ledarskap i allmänheten, men också Unga Humanister. Jag har höga förväntningar på arbetet i år!

En vecka efter vår kongress var det dags för Humanisternas kongress, vilken också var bra och välarrangerad. Det var kul att se hur stor plats lokalavdelningarna tog och nivån på diskussionerna var hög.

Jag var med och skrev en motion om vikten av arbete inom etiska och moraliska frågor som röstades igenom. Jag och Unga Humanister stod även bakom en motion om ett dechargeutskott med syfte att granska förbundsstyrelsens arbete. Det var dock inte lika populärt. Trots avslag gjorde Unga Humanisters representanter en grym insats och jag är superstolt!

Igår kickstartade Unga Humanister med en debattartikel på Newsmill. Hälften av reaktionerna har varit positiva och hälften negativa. De unga humanisterna jag har pratat med är väldigt positiva och jag tror att vi har väckt något som kommer bli början på ett långt arbete. Vi ska kritisera frikyrkor när de gör någonting dåligt, men när de gör något bra är det lika viktigt att betona likheterna. Inte minst i vårt antirasistiska arbete.

Tillsammans framåt, liksom.

I Unga Humanister tror vi att barn kan tänka kritiskt, men de behöver medel för att klara av det och där tycker jag att skolan har en skyldighet att gå in och stötta. Det görs redan till viss del, men det kan bli bättre. Det kan bli ett eget skolämne!

Jag tror att det är det finaste medlet för framtiden vår skola kan ge eleverna.

Detta skriver jag, Fredrik Bränström och Carl Jakobsson om på Newsmill idag. 

Där visade de upp en sida som inte är den trevligaste jag har sett, men vilka är de egentligen? Kan det bli värre?

I min naivitet trodde jag inte det, så jag fikade med ungdomförbundsordföranden. Det första jag får höra är att hon är skeptisk till skepticism.

Det andra jag får höra är att diverse kända medium som både kan se spöken och flyga ut i universum utan hjälpmedel sitter med som grundare till förbundet.

Skepticism är en stor del av humanism. Jag tror inte att man ska lura människor eller att man ska uttnyttja dem. Jag tror inte på spöken eller att en människas själ kan åka ut i universium, in i ett annat rum och sedan tillbaka. Jag sätter istället min tilltro till vetenskap, vilket är ett stort skäl till att jag är aktiv  i Unga Humanister och Humanisterna.

En förening som propagerar för humanism, men istället bjuder in till ”sommardagar” med Terry Evans är inte seriöst. Knappt seriöst nog att bemötas.

Sluta lura människor. Detta gäller både att spöken finns och att Humanism och Kunskap sysslar med humanism.